Vitsippebarn

när livet flyter på, när jag just lever och är mitt uppe i det, grips jag av en kall och hård vind som stormar och vänder allt upp och ner. i stormen vill jag gömma mig, i mörkret vill jag gömma mig, och krypa ihop till en boll. vill skydda mig... där ligger jag i fosterställning, i mörkret och låter stormen röra sina kalla vindar kring min kropp. rufsar och griper tag i mitt hår. de skriker sina bitande ord mot mig och gör det svårt för mig att andas. hela världen är i storm och jag ser inget annat just då.
men bakom kryper någon emot mig, smeker min arm och värmer min rygg. varma armar omsluter mig och jag är inte ensam i stormen längre. vi ligger där och gråter, med varandra och sörjer. sörjer i all oändlighet tills stormen lagt sig, blåst förbi och vi ligger tomma i ett nedblåst rum. då kommer återigen tårarna och det känns precis som såhär..


http://www.youtube.com/watch?v=uaZ6APN0-FY&feature=related